Just nu har jag börjat med ett nytt ämne, skönt att slippa Historia kan jag lova!

Nu läser jag Etik och Livsfrågor. Tror det är ett intressant ämne faktiskt behöver bara komma in lite mer i boken.

Ska snart åka till sjukhuset och kolla upp så jag inte fått några fler cystor, håller tummarna att jag inte fått det!

Är också väldigt less och besviken att inte få svar på dom frågor jag ställer! Hur svårt ska det vara att svara på enkla frågor istället för att försöka "dölja" så mycket som möjligt och de ändå kommer att komma fram i slutändan.

Faktiskt så handlar det om ett barn! Ett barn som trodde hon blev bortglömt och vill veta varför! Som fortfarande frågar mig varför ingen hört av sig! Vad tycker man då att jag ska svara, jo så mkt som att "den är inte anträffbar just nu". Låter som ett jävla skämt! Som att man försöker ringa ett nummer och mobilsvararn går på och svarar abonnenten du söker går inte att nå för tillfället! Och vad förstår en 4 åring av att man inte är anträffbar!? Åh!! Om folk bara kunde försöka att fatta att det är ett barn vi pratar om och inte en vuxen! Faktiskt så finns det vissa situationer i livet som vuxen där man inte kan välja om man är anträffbar eller inte! Jag som mamma kan inte välja att inte vara anträffbar för min dotter, jag måste alltid vara de för det tillhör min mammaroll! Och det är inget som känns jobbigt för mig, jag älskar att finnas för mitt barn! Men jag är hemskt besviken på vissa personer som skiter i hur ett barn mår och att faktiskt barn med funderar över saker. Att man till och med är så oberörd att man skiter i att svara i telefonen då man försöker ringa för att fråga något! Nej de är så fel och jag behöver inte skriva mer om det för jag tror alla ändå håller med hur sjukt de låter!

Nu åker jag vidare mot sjukhuset! hejdå!